Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett oskick, han i tungomålstalandet beivrar, utan en
hög charisma har blivit missbrukad, men han är stolt
och tacksam att själv hava benådats med henne.
Vari ligga betänkligheterna? Uppbyggeisen lider,
tygellöshet hotar, ja, mer än hotar. Starkt
fram-hålles menighetens rätt till att förstå. »När I ären
ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan
efter att dessa hos eder skola överflöda hava
församlingens uppbyggelse till ändamål.» Bön i
tungomål förkastas såsom sådan ej, men den bör tolkas.
»Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder
visserligen min ande, men mitt förstånd kommer
ingen frukt åstad.» »Anden», to pneuma, är
visserligen i verksamhet, men icke förståndet,
medvetandet, honous. Det är icke sagt, att den
tungomålstalande sedan kan tolka andens obegripliga ljud. Eljes
skulle aposteln ej behöva uppmana sina läsare i
Korint att bedja om gåvan att uttyda sitt eget
tungomålstalande. Hänför sig akarpos »utan frukt»,
i vers 14, till den extatiske bedjarens eget gagn,
eller till det gagn, som hans »förstånd» borde göra,
men icke gör församlingen? Denna gamla
kontrovers innebär knappast ett så skarpt alternativ, som
man trott. Närmast går väl tanken till åhörarna,
som icke få någon behållning av förståndet hos
den, som beder »i tungomål». Tungomålstalaren
»talar för sig själv och för Gud». Men bedjaren
själv kan även vara omedveten om innehållet i sina
extatiska läten och sålunda i saknad av frukt från
sitt förstånd och för sitt medvetna andliga liv. Till
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
