Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vem kan mena, att det i Rom. 8: 26 är fråga om
en charisma, en hög, egendomlig andlig utrustning?
Där talar helt enkelt en kämpande, lidande själ.
Hon kvider och stönar i sin svaghet. Vad skall hon
bedja? Ord finnas ej. Ord räcka ej. I
självuppgi-velsen får hon erfara Guds kraft. Anden tager sig
an henne och träder in till hennes förmån inför
Gud »med outsägliga suckar», Behövde Paulus
varna för otidig och övermodig användning av ett
sådant själstillstånd och en sådan bön? Ack nej!
Ingen söker sig själwilligt ner i avgrunderna.
Endast troslivets och bönens kämpar känna dem, icke
från några upptäcktsfärder, utan från livets och
gudsumgängets tvång.
Ty »svagheten» och »de osägbara suckarna»
tillhöra den enskildes erfarenhet. Tungomålstalandet
är en social företeelse. I äldre och nyare tid har det
ej sällan uppträtt som biprodukt till våldsamma
och djupt ingripande religiösa rörelser. Det kan bli
till enbart en smittosam epidemi, särskilt om det
av geschäftsmakare i andlighet eller ansvarslösa
iv-rare renodlas för sin egen skull. I regel har
tungomålstalandet uppträtt som en egendomlig
fysiologisk biprodukt till mäktiga sedliga och religiösa
väckelser. Förhållandet mellan det andliga
innehållet och den extatiska formen påkallar då hos oss
ett omdöme, som tar med den senare för det förras
skull, icke ratar det förra för den senares skull. Den
nu för tiden så omtyckta »normalmänniskan» är ett
monstrum och till på köpet obefintlig. I våldsamma
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
