Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syftningen hos all denna mystik är också
gemensam, uppåt, mot rymden, mot oändligheten, en
sådan rörelse åtföljes av hisnande och andra
karakteristiska smärtförnimmelser* — en salig smärta.
»Svagheten», varom Paulus i 2 Kor. 12 talar —
och varav han berömmer sig — och de »osägliga
suckarna» kunna lika litet bli föremål för övning
som Luthers angustiae et t er ror es conscientise* *.
Här bär det nedåt. Motsatserna slitning, tidens,
nödens, syndens tryck vållar det. Endast svaghet
återstår. Men Guds kraft uppenbarar sig i svagheten.
Bedj aren har icke ord, hans ordlösa suckar kunna
icke till någon menighets uppbyggelse översättas.
De äro hans egnäste hemlighet, men de behöva icke
vara yttrade i någon extas, i något tillstånd
utanför medvetandet, utan de fyllas av en stark och
outsäglig trängtan, som segrar i det eviga liv i tron
och hoppet, vari det åttonde kapitlet utmynnar.
Verkligheten är alltid rikare än våra
distinktioner. Och det är mig mycket främmande att vilja
atomistiskt sönderleda det, som hör tillsammans
i Pauli väldiga ande. Men religionsvetenskapen
behöver fasta linjer och sådana, som verkligen löpa
genom religionens hjärta. I kristenheten har den
ena eller den andra av de här synliga riktningarna
inslagits och fullföljts till skilda typer av fromhet,
båda delaktiga av religionens hemlighet, den ena
mer av känslans och oändlighetens mystik, den
* Jfr min bok Religionsproblemet II, 230, 372.
** »Samvetets trångmål och förskräckelse.»
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
