Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konungen, som då valdes, Vasaättens
kunglige grundläggare, säges längre fram i predikan:
»Gud haver begåvat honom med snille och förnuft,
som en kristen furste tillhör, ytterligare (det man
bekänna måste) än i forntiden här i Sverige skett
är med någon furste, både inländsk och utländsk,
och än därtill haver Gud givit honom ett saktmodigt
hjärta och utsläckt all blodgirighet i honom, som I
alla själva veten, han haver givit honom sinne och
vilja till att förstärka sig emot rikets ovänner, med
hästar och harnesk, skepp, bössor och värjor som
hans ämbete tillkräver, den menige man till godo,
som I själva sen för ögonen, att han icke lägger
rikets räntor sig själv till jordagods eller annan
egen nytta, utan till det menigas bästa, och för
detta allt haver Gud givit honom håg och vilja
därtill (det en underlig gåva är i en furste) att han
vinnlägger sig därom, att Guds ord må hava sin
framgång, där allas vår själs salighet på hänger,
detta säges icke enkom vår herre och konung till
pris, utan i den akt att vi svenske män skola se till
och beskåda Guds stora nåd och barmhärtighet, att
han är oss mild och gunstig, i det han haver givit
oss en sådan furste. Honom bör oss prisa och tacka
härföre och ingen annan.»
Det nya konungadöme, som Olaus Petri så
säkert och skönt tecknar, betydde icke blott en
reaktion emot tillfälligt utländskt övervåld, utan var
i själva verket den svenska nationens
myndighetsförklaring. Det gäller om nationerna vad som är
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
