Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vår tid och i vårt land, i vår civilisation har
denna grundsyn på hemmet alltför mycket skjutits åt
sidan. Man har i hemmet alltför uteslutande sett
ett medel för två individers, en mans, en kvinnas,
lycka och njutning och trevnad. Vi skola strax
komma till detta andra. Men ingen lever för sig
själv. Ju ivrigare man strävar efter att ha roligt,
desto tråkigare blir livet. Ingen kan ostraffat
glömma, att han och hon äro tjänare åt det hela, åt
nästan, åt släktets sammanhang, åt det samfällda
arbetet, åt Gud. I dekalogen är det vårt fjärde bud,
som binder släktena tillsammans. Hedra din fader
och din moder, för att det må gå dig väl och du må
länge leva i ditt land. Familjens sammanhållning
har varit en av anledningarna till den judiska
rasens oförlikneliga styrka genom tiderna. Det
största av världsrikena, Kina, har i sin klassiska
odling lagt huvudvikten vid barnets pietet och lydnad
för de äldre, för fäder och förfäder. Denna
synpunkt, budet om den sonliga vördnaden, hsiao, har
uppslukat eller åtminstone undertryckt andra
berättigade synpunkter. I Kina äro barnen till för
föräldrarnas skull. Mannen har genom
århundraden och årtusenden haft till sin förnämsta uppgift
att med lydnad och offergåvor och arbete och
genom att bli fader till efterkommande hedra fader
och moder och förfäder i gångna, även länge
sedan gångna, släktled. Det fjärde budet har
besannat sig genom den unika hållbarheten och
omfattningen i det kinesiska samfundet, som kittats ihop
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
