Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trots millioners växande mängd och olikheter i
språk, klimat och folklynnen, trots revolutioner och
rubbningar. Den mosaiska lagens fjärde bud
omfattar närmast föräldrarna och hemmet, men även
de gångna släktleden, som strävat och arbetat före
oss i hemmen och utanför hemmen, och på vilkas
verk vi äro kallade att bygga vidare. Denna åtanke
är hälsosam. Den gör den enskilde mindre
märkvärdig och viktig och uppblåst. Människan
betraktar gärna sig själv som tillvarons medelpunkt, hur
ömklig hon än månde vara. »Alla tänka på sig.
Bara jag tänker på mig.» I släktets kedja, i
hemmet såsom led i det stora hemlighetsfulla
sammanhanget, lär sig den enskilde en smula ödmjukhet.
Hans storhet är icke hans, utan storheten ligger i
att tjäna de andra och tjäna det stora hela.
Senare i livet lyser hemmet med sitt varma, stilla
sken mången som när han hade det, ringaktade
det och övergav det och sökte all möjlig annan
fröjd och tillfredsställelse. Det lyser som en fyrbåk
för vandraren ute i världen. Det hör också till
hemmets välsignelse och uppgift. Passa på, medan
du ännu har ett hem. Hemmet skall »vara en borg»,
sade en klok läkare till en patient, som livet, gett
mera oro än ro. »En borg, ett hem. Det är det
första och det sista.» Inom den borgen finner
barnet och den unge ett skydd som i regel aldrig
finnes annorstädes. H. Z. berättar just nu till
Hemmets Vecka: »Jag kom in genom den gamla porten
och uppför den mörka, nötta trappan. Hon kom
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
