Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adam intala oss, att den kristna enheten är en
smaksak, i vilken den ene och den andre kan göra
ungefär som han tycker.
II
Att det ligger någonting vackert i enhetstanken
kan man ju icke direkt förneka. Men är icke
enhetssträvan ett farligt företag, som man gör
klokast i att akta sig för? Vad är det för ena
fridstörare och bråkinakare som ivra för enhet?
Söndringen är ju det normala. Och det är alltid
obehagligt att bliva störd i det som man vant sig vid.
Däri ligger just olyckan. Det som är ett olidligt
tillstånd, en synd och skam för Kristi kyrka
betraktas som någonting mer eller mindre
oundkom-ligt. Jesus skilde sig i mycket från oss. Bland
annat däri att han aldrig vande sig vid världens onda
tillstånd, utan led därav och beivrade det orätta,
hur ingrott, hur invant, hur självklart det än var.
Enligt hans tydliga ord, som apostlarna ytterligare
inskärpt, och enligt Jesu hela liv och föredöme, är
de kristnas söndring en synd och en skam, som
måste svida på våra samveten.
Enhet i ande och sanning är svår att förverkliga.
Är det icke lugnast att stanna vid det gamla,
nämligen vår invanda söndring och vanmakt? Och när
Herren kommer, säga vi till honom: »Vi visste att
Du är en sträng herre. Varje kyrkosamfund har
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
