Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har den österländska grekiska kyrkans yppersta
målsman i våra dagar tillvunnit sig vår vördnad och
våra hjärtans tillgivenhet. När det oväntade
dödsbudet nådde mig under predikan i Skepptuna
kyrka, var det som om en nära faderlig vän kallats
hädan. Genast slog mig också den tanken, att Gud
med den hastiga bortgången beseglat och helgat
patriarkens kyrkohistoriska värv.
Under den grekiska fornkyrkans välsignande
hand öppnades Mötets förhandlingar. Och den höge
gästens sista offentliga gärning blev hans nicenska
trosbekännelse, uttalad med kraft och klarhet på
Platons och Paulus’ tungomål från Uppsala
domkyrkas högaltare inför kristenhetens ombud från
världens skilda länder. Jag skulle predika i samma
högmässa och befann mig i sakristian. Under
gra-dualpsalmen gick jag fram i mittelgången nedom
predikstolen, så att jag såg det mäktiga
patriarkhuvudet rätt framför mig genom den öppna gången
mellan människomassorna. Kyrkans historia
sammansmälte till en levande enhet. Forntid och nutid,
den hellenska dogmbildningen, kristenhetens
vånd-fulla frågor i våra dagar och dess eviga förtröstan
förenade sig. Det låg myndighet i stämman som sig
borde. Och vad patriarken under måltiden i Aulan
högt yttrade om sin glädje över, att Världsmötet
och den svenska kyrkomenigheten velat mottaga
det hävdvunna uttrycket för Athanasios* heliga tro,
utvecklade han sedan för mig med livlighet och
värme. Nicenum i domkyrkan var för honom be-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
