Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kräfteisen på hans vågsamma färd och hans
långväga värv, lika väl som på Konferensens kristna tro.
»Nicenum», yttrade han enskilt, »är den
orientaliska kyrkans enda dogm.» I hans store
föregångares trosformel utmynnade patriarkens livslånga
strävan för kyrkans väckelse till att klarare se sin
väg och samdräktigt vandra den. Den grekiska
kristendomen, kyrkans moder. Alexandrias patriark i
Uppsala domkyrka! Hymnen om Fadern och Sonen
och Anden på de grekiska fädernas språk,
föredragen sextonhundra år efter Nicea av deras
värdige arvtagare inför en lysande kristenhet. I det tal,
varmed konungen öppnade Allmänkyrkliga
Världskongressen, påminde han om
sextonhundraårsmin-net och tillade, att det möte, som nu sammanträdde,
hade ett icke mindre viktigt syfte. Den historiska
fantasien sättes i rörelse. Deissmann yttrade i sitt
tal i Aulan någon stund därefter: »Dogmen ter sig
för oss såsom en vördnadsvärd skatt från gamla
tider; metallen, den levande fromheten, förefinnes i
dogmen stelnad, gjuten i kantiga former. Men när
den vördnadsvärde grekiske patriarken läste
bekännelsen på dess eget tungomål, som är hans
modersmål, var det som om metallen upphettats och blivit
flytande igen.» Jag fattar något mera av Adolf von
Harnacks hälsning till Allmänkyrkliga
Världskongressen. »Inför detta stora möte samla sig alla mina
kyrkohistoriska minnen. De synas mig alla vara en
förhistoria till denna kongress.» »Vad mötet skall
uträtta kan ännu ingen förutsäga. Men för visso har
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
