Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanningens och verklighetens kännemärke måste
dessa sammanslutningar inskärpa trohet mot den
egna bekännelsen. Ty icke genom att försvaga
denna trohet, utan tvärtom genom att fördjupa den
egna bekännelsen komma vi till en sann
gemenskap. Vad den evangelisk-lutherska bekännelsen
angår, erinrar den sig betydelsefulla möten i Lund,
Uppsala och Oslo. Inom Norden hava även andra
konfessioner haft analoga möten, såsom
baptisternas världskongress i Stockholm 1923.
Vid avskedsmötet i Lausanne, över vilket jag
tyvärr icke kunde stanna, underströk biskop Parsons
från Californien evangeliet såsom den verkliga
kraftkällan för pånyttfödelse i samfundslivet. För
det allmänna mötet i domkyrkan den 7 augusti var
det gemensamma ämnet: »Den kristna enhetens
nödvändighet för gemenskap och samarbete».
Professor Siegmund-Schultze och pastor Alb. Moore
från Canada talade däröver.
I sitt förut omnämnda föredrag angav doktor
Garvie bland annat följande orsaker, varför den
kristna enheten behöves för kyrkans kallelse i
samfundet. 1: Den usla fattigdomen är icke främjande,
utan hindrande för ett rent och fromt liv. 2:
Kristendomen kan icke till fullo förverkliga sina i
evangeliet ålagda ideal inom ett samfund, som är
likgiltigt eller fientligt. Surdegen måste
genomtränga samfundet. 3: Kristendomen måste
uppenbaras i alla livets förhållanden, lika visst som Gud
är världens skapare och uppehållare och Fader, och
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
