Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och
min Gud.» (Psaltaren 42.)
På en av det gångna årets mörkaste dagar
antecknade jag i min almanacka, att vi skulle ägna
denna årets sista timme åt glädje och tacksamhet
över Guds trofasthet.
1 :o. Att glädjas över Guds trofasthet är icke svårt,
när det går oss väl, när solen skiner och framgång
gynnar våra företag, när hälsan står bi, när arbetet
ostört har sin gång, och när de människor och
angelägenheter, som ligga våra hjärtan närmast, giva
oss anledning till glädje och tillfredsställelse.
Under sådana goda dagar lura två faror.
Lätt invagga vi oss i föreställningen, att lyckan
och hälsan, friheten från missräkning, smälek och
bedrövelse är någonting självklart, som måste
beskäras oss. Vi betrakta det goda som vederfares
oss som vår självklara rätt. Vi taga det som ett
byte, icke som en oförtjänt gåva av all god gåvas
Givare. Och följden härav blir, att när något går
oss emot, jämra vi oss som om vi vore berövade
en rätt. Vem har sagt, att vi skola vara lyckliga?
Vilken rätt kunna vi åberopa? Ingen.
Framgången och lyckan medföra således lätt, att
vi glömma Gud. På sin höjd blir han ett
högtidligt insegel på vårt eget välbefinnande, våra
framgångsrika företag och våra egna goda dagar. Men
i grunden bry vi oss föga om honom. Vi tänka på
oss själva och det som kan bidraga till vår egen
välgång. Tanken når icke längre, dess synkrets be-
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
