Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter dem, även när tvekan och tvivel anmäla sig
och förtvivlan hotar, vittna om Guds trofasthet.
Psalmisten riktar även sin blick framåt. Hoppet
har icke dött. »Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall
åter få tacka honom för frälsning genom honom.»
(42: 6.) Han upprepar samma fråga och samma
maning. Denna sköna psalm delar sig i två hälfter,
vardera av dem slutar med psalmistens uppmaning till
sin själ att icke vara så bedrövad och orolig, utan
hoppas på Gud i visshet om att åter få tacka honom,
sin frälsning och sin Gud. Hoppas, förtrösta, släpp
icke taget! Själva hoppet och förtröstans fasthet är
en hjälp och en kraft som håller uppe. Det är Gud
själv, som giver oss hoppet och döljer för oss de
kommande dagarna, men låter oss veta, att en
människa, som lyder Guds vilja, i sitt liv aldrig hoppas
förgäves.
3:o. Dock, vi kristna hava en bättre grund för vår
glädje över Guds trofasthet, än den som ligger i
minnet och den som ligger i hoppet. Jesu levnadskonst
är sådan. Han anknöt hela sitt verk nära till folkets
heliga minnen, och han förkunnade budskapet om
Guds herravälde som skulle inbryta med makt. Han
tänkte på det gångna, han tänkte på det kommande.
Men undersöka vi närmare hans ord och hans
levnad, så finna vi att han egentligen levde i nuet, i
Gud. Gud var honom alltid nära. Han uppsökte sin
Fader i himmelen med bön och umgängelse. Han tog
varje stund såsom en Guds gåva. Han förvandlade
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
