Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
le vi kunna fatta och överskåda Guds handlingssätt,
så vore vi själva gudar. En dansk förkunnare har
med fin ironi sökt göra delta klart för sig själv och
för oss. Kattorna vänta, skriver han, även de, sin
Messias, sin räddare. Ty världen är i olag. När
katten hungrig skall med ett skutt fånga fågeln och
erhålla sitt välförtjänta middagsmål, så flyger han sin
väg. En obegriplig värld. Katten tar anstöt. Han
grubblar över världsordningens grymma
orättfärdighet. Men han räddar sin tro på rättvisan och
förnuftet. Han väntar en Messias. Vad skall han göra?
Han skall beröva fåglarna deras vingar.
Psalmisten använder två andra utvägar för att
kunna i nödens stund fasthålla tron på Guds
trofasthet. Han återkallar i minnet det förgångna:
»Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava
i minne, huru jag gick med hopen upp till Guds
hus, under fröjderop och tacksägelse, i
högtidsskaran.» (42: 5.) Då ljusnar det i hjärtat en stund. Han
vandrade med i den vailfärdande skaran.
Pilgrimerna sjöngo ljudligt ut sin fröjd. Gångna dagars lycka
avtecknar sig mot mörkret, som nu inhöljer själen.
Den fromme tar fasta på vad han i flydda tider
erfarit, eller vad hans folk erinrar sig från sin
ursprungstid, då Gud utförde sin bragd, frälste sitt
folk från Egypten med tecken och under och
därmed för alla tider gav ett historiskt bevis på sin
trofasthet. Lycklig är den, som från sin egen levnad
tacksamt behåller i minnet sådana erinringar och
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
