Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
instinkten, när det gällde sådant som hade klen
sedlig halt, om än det bjöds på guldbrickor, när det
gällde osannig och oäkthet i lära och liv.
Han talar en gång om bojen, bojen som tycks
redlös flyta på vågen, men är djupt förankrad, där
dit ögat icke når. Följa vi hans enkla dikt se vi,
hur evighetsfrågorna blivit allt tätare och syfta allt
djupare. Vandringsmannens steg äro vissa i hoppet:
Det är, det är ej alls förgäves!
vissa om målet,
Upp, vig din svaga kraft jämväl
Åt höga mål, som vinka fjärran,
Åt evighetens mål, åt Herran!
Vandringsmannen glömmer sig själv, han ser ju
på vägen och målet. Det är hans lycka, hans
skönhet, självförgätenhet, anspråkslösheten,
ödmjukheten.
— Hjärtat, som kvider, unnar honom dock den
goda vilan.
Själv var han trygg för färden, men ömmade för
dem som lämnas kvar, mest för makan och modern,
för henne som han, resenären, sjungit om »som är
mig när, fast från mig skild».
Gud signe dig som skickar längtans röst,
Att över djupen, som stormar skaka,
Så trogen seglaren följa än.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
