Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men här kom dödens lömska sändebud,
sjukdomen som vi ej tröttna att bekämpa, och tog de,t
unga, jungfruliga livet, henne, som skulle vara kvar
och torka mors tårar, ack nej, dela hennes sorg.
Hon lät sin oskulds glans, den friska, unga,
Få tändas st järnlik ur sin rena blick.
Den glansen lyser som ett signat minne, men
blicken har slocknat.
Halva hemmet nästan ligger på bår, han efter
tappert dagsverke, hon rövad i ungdomens blomning.
Herre, hjälp oss emot döden! Hjälp oss i döden!
Allt ömt och vekt kommer med. Varför skulle
han gå förut? Fars och mors hjärtan hade hunnit
börja blöda över kind som bleknade, kraft som
svann. Det blev för mycket. Det kära barnet, som
måste, måste tidigt färdas över dödens mörka ström
skulle väl ej sakna någon som stod och räckte ut
handen emot henne där bortom.
Jag talar i fåvitsko. Men jag vet, att därbortom,
liksom här, finnes en faders kärlek att taga emot
barnen, stora och små, och sköta väl om dem, så
många som trängt a efter en faders famn.
Det var väl sitt eget hopp han uttalade i
skaldeverket han tolkade.
Att när som ebben bär mig fjärran ut
Från tidens trånga värld,
Jag får väl se, förklarad då
Den lots som styr min färd.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
