Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID EN UNG KVINNAS BÅR.
Alltså bliva de beståndande, tron,
hoppet och kärleken, dessa tre, men sförs*
az; rfejn är kärleken.
(I. Kor. 13.)
Hon stod här, icke längsedan, framför alltaret,
strålande i sin unga lycka och renhjärtat
läng-tansfull till det nya kallets rikedom. Den lömske
fiende, som härjade hennes bröst, förmådde icke
nedbryta hennes ande eller besegra hennes
förtröstan. De sista blyertsraderna, av hennes hand,
slutade med: Ske Guds vilja — man förnimmer
i dem ett innerligt kvinnohjärtas blödande, men
tappra redobogenhet. De sista orden, hon talade i
denna värld, handlade om lycka — icke en lycka
som hon förlorat — utan om lyckan att ligga med
händerna i sina käras händer, och följd in i dödens
svala skymning av kärlekens värme. Därför skola
vi heller icke i dag, vid Elsas bår, tala med
varandra, vänner, om sorg, utan om lycka, om lyckan som
Herren ger åt själen. Därför taga vi upp i dag
— nog med en annan och djupare ton — det starka
ord, som hon bad om på sin bröllopsdag:
»Kärleken är stark såsom döden, dess glöd är såsom
eldens glöd, en Herrens låga är den.»
Vi erfar kärlekens gudomliga makt, som räcker
ännu in i döden och bedja:
Kom i den siste Nattevsegt
I en af mine kaeres Drsegt
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
