Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänskap stått honom bi i tunga tider och intill det
sista.
Med dem sörjer ett folk, ännu flera, alla de, till
vilka svenskt språk förmedlar känslor, syner,
tankar. Tre små böcker kommo ut och något mer —
och ett helt språk har sorg.
Det är först historien om materia och ande, om
stoff och form. Ligger icke materien där? Språket,
på vilket det jollras och kvides, pratas och tänkes,
sjunges och avhandlas, bannas och välsignas.
Livet, sådant det leves, suddigt som en
kyrkängelfysionomi, skarpt som en svärdsklinga, lånt och oäkta
eller med den invärtes redlighetens sanningshalt, i
mångtaliga blandningsformer av svaghet och
styrka, synd och renhet. Då ljuder över materien
ska-parordet, och du svenska språk, heliga arvedel, du
blänker som en juvel, du glindrar som en bäck i
skogen; och du, människoliv inom vårt hemlands
eller vår tillägnade bildnings värld, ur dig träda
gestalter fram, en lång skiftande rad från flickornas
skratt i båten till Lars i Kujas släp och Sauls till
brädden sorgfyllda själ, gestalter, fasta, levande,
evärdeliga. Själva det dunkelt anade överföres i dikt
och ordmusik utan att mista något av sin
outtänk-barhet och outsägbarhet:
Glömt och innelagt
Allt vad själfullt anas,
Allt vad djupt förstås
I det minsta ord som
I en suck förgås.
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
