Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi anammade det,
Och hela Sverige kan det utantill
Förrän man frågat, vad författarn heter.
Men det fanns i allt, i bilderna av löje och lidelse,
av trots och tårar, det fanns med något mer än
mästerskapet — redan detta något sällsport högt
och värdefullt, bredvid allt anspråksfullt fusk, som
gärna uppträder i skilda levnadskall, icke minst
inom diktarnes — det fanns överallt något med av
detta hans säregna själv, som han ju icke ville mista
och visste med sig att han aldrig skulle mista, ens
om blåsten piskade och livet släppte. Det fanns med
ett oändligt känsligt hjärta och
»En droppe
Av ett löje över livets lopp» —
men icke droppen kall, utan båda blandade
tillsammans. Hjärta och humor äro inga pansar. Det är
icke sagt, att de göra en människa lycklig, men de
göra vad mer är, de göra henne mänsklig.
Hjärtemänniskan hos Fröding tog intryck av
tiden, han har förnummit och tolkat dess sociala
harm och medkänsla. Men hans egnaste värld var
det tidlöst mänskliga. När skaldens sympati
famnade ur tillvaron runt omkring ett oberäkneligt mått
av lidande och liv, fogande det till sitt eget, och när
diktarkallet tvang honom, den skygge, försynte
som bad:
»Bort med fingrarna från sår som svida»,
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
