Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka egenskaper draga till denna bår tusendens och
åter tusendens tack och saknad. Men innerligast är
sorgen hos syskonen över en god och pietetfull
broder och hos de få förtrogna över en i deras
erfarenhet oförliknelig vän.
Men här i helgedomen måste både de lovprisande
och de fördömande rösterna tystna. Ty båda äro
klena bevis i fråga om människans verkliga värde.
Och visserligen är döden, djupare sett, icke alltid
den försonare, som ett par av våra stora skalder
göra honom till. Men döden påminner oss våldsamt,
att Guds tankar icke äro våra tankar.
Ty inför döden äro alla lika. Han gör ingen
mannamån. Han har ej försyn för den beundrade och
allmänt uppburne, han ratar ej den av många
hatade. För döden finnas icke två nationer, och han
erkänner ingen skillnad mellan hövdingarna, de få,
som smakat maktens sötma och svårigheter, och de
många onämnda, som endast ökat antalet i en
majoritet eller en minoritet. Döden skärper
människolivets oblidkeliga begränsning. Och den
självklaraste och banalaste av alla satser, den om livets
korthet, blir åter och åter en beklämmande sanning,
som skjuter annat i bakgrunden en stund. Ännu
djupare griper oss människolivets förveckling, innan
levnaden stäckes av döden, när vi på oss själva och
andra erfara skillnaden mellan vilja och kunna, och
när vi besinna hur lätt syftemål och förmåga
hämmas eller uppblandas, snärja in sig eller tyna av.
Hur starkt ocH~ ivrigt ett människoliv än månde
15 Söderblom V.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
