Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara, hur klokt det än anbringas, så är det ändå, när
allt kommer i dagen, ohjälpligt stängt på alla sidor
inom snävare eller något vidare gränser.
Nej, icke på ett håll. Runt omkring är
människolivet stängt. Men ovantill öppnar sig en rymd för
själen att dväljas i. Och när blick och levnad på
fullt allvar inriktas även i den riktningen, som
kallas uppåt eller inåt, på höjden eller på djupet, så
slukas de ej av den tomma rymden, utan de möta
en övervärldslig verklighet, den gudomliga
barmhärtigheten, som ensam förmår förläna åt ett
människoliv ett oförgängligt innehåll.
När den gudomliga barmhärtigheten får skina in
i hjärtat, alstrar dess värme tro och kärlek och ett
evigt hopp, som blir protestant mot förgängelse och
ödesbundenhet. Efter de urgamla, ömsom hårda,
ömsom hulda orden om att människan, kommen av
jord, återvänder till jord, uttalar också kyrkan vid
varje bår denna sin opposition mot förgängelse och
ödesbundenhet i den djärva övertygelsen om
livsfurstens och livets seger. Från samma himmelska
höjd faller över människolivet en ny belysning, i
vilken det som de endels seende och endels
strävande människobarnen till äventyrs uträttat eller ej
ter sig ganska ringa bredvid det, som de äro i sitt
förborgade väsen. Det är ett klart ljus, som
uppenbarar, öm människan äger ett äkta andligt innehåll
eller ej. Må vi besinna den frågans allvar och
förtro oss åt den misskund, vars tankar äro högre än
våra tankar. Herren hjälpe våra fattiga själar ige-
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
