Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - II Förkastandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde göra fruktbringande i det jordiska
människolivets nödtorft.
Det i djupaste mening originella och nyskapande
i Jesu predikan är icke dess eskatologiska innehåll.
En betydande del av de fromme judarne i hans
samtid levde ju i varm och förtröstansfull längtan
efter den stora världskatastrofen. Det märkligaste
hos honom är heller icke, vad vi nyss hava
utvecklat, att han i följd av sitt messiasmedvetande gjort
det kommande gudsriket till ett närvarande, utan,
såsom pariserteologen Ehrhardt visat med
övertygande klarhet i sitt arbete Der Grundcharakter der
Ethik Jesu: hans starka individualism.
Jesus ställer den enskilde liksom sig själv
omedelbart, utan det skyddande och skiljande höljet
av samfundet, inför Gud. Frågar man, varför allt
det som bjudes i bergspredikan skall göras, varför
man skall älska fienderna, icke övergiva den äkta
makan o. s. v., är det yttersta svaret enligt Jesu
ande icke: för det gemensamma bästa eller för
mänsklighetens framåtskridande, utan den enda
enhetliga och tillfredsställande förklaringen av Jesu
hela etik och fromhetsbud lyder: för att frälsa din
själ. Den enskilda människosjälens oändliga värde
är den ledande tanken i bergspredikan och hela
Jesu förkunnelse.[1] För detta äro många av de
moderna fullkomligt blinda. Även Tolstoy förfelar det
äkta kynnet av Jesu moral, då den för honom blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
