Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - II Förkastandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig lika, oförytterliga grundlagar, icke framkommit
ur önskan att avgränsa människornas rättigheter
inbördes och genom en god och lyckad kompromiss
mellan de skilda personliga intressena skapa frid
på jorden. I vår tid kan detta icke nog betonas. Vi
hava av möderne tänkare lärt oss att betrakta
kollektiviteten såsom källa och grund till all etik och
att anse en väl beräknad blandning av egoism och
altruism eller, om man så vill, altruismens
herravälde över egoismen såsom höjden av all
levnadsvishet och villkoret för det gemensamma bästa. Vår
tid förgäter gärna, att »det gives yttersta, högsta
värden för individen, som bredvid samfundets och
samfundskänslans intressen äga ett fullt
självständigt värde och äro förbundna med dem genom
växelverkan, icke genom underordning» (Ernst
Troeltsch). Den personlighetsfilosfi, som i sista
århundradet utgjort den svenska odlingens adel och
krona, kommer i detta stycke vida närmare Jesu
tankar än de filosofiska förutsättningar, som
återfinnas i en god del av den nutida teologiens alster.
Det underbara är, att Jesus, individualisten
framför alla, blivit den sociala etikens mästare. Varför?
Därför att han var genomträngd av tron på den
djupa enheten i Guds verk. En trossak måste även
för oss den tillförsikten vara, att varest individens
väl uppfattas nog djupt och väsentligt, måste det
tjäna det hela bättre än någon som helst på allas
väl beräknad nyttighetsmoral. Den fullkomliga,
tjänande, förlåtande kärleken hör till själens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
