Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt förklara kometer och solförmörkelser och icke
däri se den nära domens förebud (E. A. 10, 56). För
sin del menade Luther — utan att dock vilja
bekläda denna sin mening med den evangeliska
predikans auktoritet — att en del av den yttersta domens
tecken voro skedda, kanske år 1524 (10, 64 och 16,
3), samt att några av hans samtida nog skulle få
uppleva den (16, 18). En närmare undersökning av
dessa och liknande tankar hos Luther, vilka man
noga akte sig att avfärda med blotta ordet
vidskepelse, kan ej här sysselsätta oss. Det gällde för oss
endast att påpeka de tvenne skäl, vi hos Luther
funnit till gudsrikestankens bristande utveckling med
hänsyn till samfundslivets ordningar.
En kristen kan icke leva i denna dubbla ställning,
Luther anvisar honom i de båda rikena, utan att
känna den bristande överensstämmelsen som en
nöd. Om han också ej kan lösa konflikten och
åvägabringa enhet, så måste han sträva därefter, ty
han är själv en och kan ej utan smärta och
motstånd dela sig i två. Den stund kan också komma, då
hans ställning som medborgare kommer i ohjälplig
strid med hans ställning såsom kristen. Luthers
regel, att när de kristne lyda den världsliga
överheten, göra de icke synd, även om de komma i strid
med vad i bergspredikan är dem ålagt såsom
enskilda kristne, kan ej konsekvent genomföras.
Rade anmärker, att Paulus skrev: »Var och en vare
underdånig den rådande överheten», före
förföljelserna. Detta ord av den store aposteln utgör icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
