Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - V Luthers tolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obetingad fordran. Den augsburgska bekännelsen
lägger i den sextonde artikeln »Om världslig
överhet» till grundsatsen, att »de kristna äro sin
överhet, såsom ock lagen, hörsamhet och lydnad
pliktiga», följande inskränkning: »Men när överheten
befaller synda, då måste man mer lyda Gud än
människor, som skrivet är i Apostlagärningar i det femte
kapitlet.» Det ideala förhållandet mellan staten och
den enskilda personligheten, mellan statens lag, den
formella rätten, och individens lag, sedelagen, är,
att dessa båda förnuftiga verksamheter äro
sammanstämmande, så att den förra ingenting bjuder,
som den enskildes samvete förbjuder honom att
göra. Men ideal och verklighet äro icke detsamma,
och om känslan av deras bristande
överensstämmelse är sovande i det närvarande, så framträder den
med så mycket större tydlighet, om vi se på flydda
tider.
I de romerska förföljelserna ha vi ej alltid att
göra med en nyck eller hednisk grymhet. Frågan
gällde kejsarkulten.[1] Den var lika fast inordnad i
statslivet som någon annan institution och ansågs
av den tidens människor lika nödvändig för
samhällets bestånd, som Luther och andra etiker anse
t. ex. eden[2] vara. Många kristne voro ock nog
upplysta och liberala för att begå den. Soldaten, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
