- Project Runeberg -  Tal och skrifter / 6. Jesu bergspredikan och vår tid /
151

Author: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VII Jesu bud om äktenskapet - VIII I skolen alls icke svärja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vilken Herrens välsignelse icke kan vila.» De
evangeliska kyrkorna borde icke i detta stycke tvinga sina
tjänare till en otrohet mot Mästaren som den
romerska kyrkan icke fordrar.[1] Ingen välsignelse kan
komma därav, och kyrkan har allt att vinna och
ingenting att förlora på, att hennes och statens
funktioner i denna sak så fort som möjligt klart
åtskiljas. Given kejsaren vad kejsaren tillhörer,
men Gudi vad Gudi tillhörer. Det är i detta fall:
Tvingen ej den, som för sitt hjärtas hårdhets skull
ej kan fritt taga Jesu Instiftelse, utan lämnen
honom inom staten frihet och förskjuten honom ej
från kyrkans sköte, men låten Kristi kyrka för sin
del hålla Jesu ord i helgd.[2]

VIII I SKOLEN ALLS ICKE SVÄRJA

När vi från Jesu uttalanden om äktenskapet gå
till därpå följande bud, som spelar en viktig roll i


[1] Coniugii vinculum nulla re nisi morte disrumpi perspicuum
est, Cat. Rom. II, 18.

[2] Kyrkomötet i ärkestiftet Canterbury beslöt 1898, rörande nytt
äktenskap av frånskild.

»1:o. Den kyrkliga välsignelsen bör aldrig givas åt den brottsliga
partens nya äktenskap, åtminstone ej under den oskyldiga partens
livstid.

2:o. Då skilda meningar finnäs inom kyrkan, huruvida vår
Herre har velat förbjuda den oskyldiga parten nytt äktenskap,
böra prästerna icke förvägra sakramenten eller kyrkliga förmåner
åt dem, som under sådana omständigheter ingått borgerligt
äktenskap.

3:o. Man bör övertyga prästerskapet och församlingen om, att
det kristna idealet är det oupplösliga äktenskapet och att även för
den oskyldiga parten den ståndpunkt, som mest överensstämmer
med plikten, är att efter skilsmässan avstå från varje tanke på
nytt äktenskap. Men om en kristen av det ena eller andra könet
är i sitt samvete övertygad om, att Herrens ord tillåta honom att
ingå nytt äktenskap och beslutar sig för att göra det, bör man
söka avråda honom från att använda kyrkans former, då ju lagen
medgiver, att äktenskapet kan vara endast borgerligt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:08:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/talos/6/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free