Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VIII I skolen alls icke svärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allehanda förevändningar, bland annat under
förebärande av kärlekens krav. Vi underkänna därför
ej de verkliga svårigheter, som kunna uppstå, och
omöjligheten att genomföra en kall, hänsynslös,
formell sanningsenlighet i alla dess konsekvenser.
Eden utgör ett brott emot båda: Guds höghet och
sanningsplikten. Dock användes den av våra
samhällen för att framtvinga sanning. När en kristen
underkastar sig samhällets ordning, måste det ske
med förödmjukelse såsom en eftergift för
människahjärtats hårdhet, som ej älskar sanningen utan
måste tvingas därtill.
En närmare analys av den av samhället fordrade
edens psykologiska art skall obarmhärtigt skingra
de illusioner, kristna etiker gjort sig rörande edens
kristlighet och helgd.
Den kristne, som av staten anmodas att avlägga
ed, skulle tala obrottslig sanning och hålla sitt
trohetslöfte även utan ed. Varje ord, som han talar,
är sagt inför den allsmäktige Gudens anlete och har
därför kraften av en ed. Den misstanke om hennes
sanningskärlek och trohet, som ligger bakom
samhällets edskrav, måste för en kristen människa vara
en förnedring. All ed sker för syndens skull. Enligt
Augustinus är allt svärjande ett ont, som vi alltid
bedja Gud bevara oss ifrån. Och till denna
förödmjukelse kommer samvetets anklagelse för otrohet
mot Jesu bud i bergspredikan, som förbjuder att
indraga Guds namn direkt genom dess nämnande
eller indirekt genom en ed i annan form i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
