Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - VIII I skolen alls icke svärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samanhang, dit det ej hör. Tydligt är, att för den, som
till följd av samvetets bundenhet av Guds ord ej kan
avlägga ed, är edgången icke blott en förnedring,
utan även vad från statens synpunkt kommer
staten närmast vid: fullkomligt onödig och onyttig.
Komma vi så till dem, som icke i egentlig,
personlig mening kunna kallas kristne. Där kunna, i
huvudsak taget, tre fall inträffa.
En samvetsgrann fritänkare kan icke avlägga ed
med gott samvete. Om Gud för honom icke finnes
till, om gudstron och religionen måhända för
honom utgöra en gammal vidskepelse, som
åstadkommit mycket ont i världen, måste kärleken till
sanningen förbjuda honom att genom en ed giva sitt
erkännande åt gudsnamnets innehåll och
förbindande kraft. En sådan man talar sanning utan ed.
Långt ifrån att förplikta till sanning, är eden själv
för honom en lögn, som kärleken till sanningen
förbjuder honom. Fallet liknar det förra. Eden är en
förnedring, ett brott emot vad som utgör det
religiösa för en sådan människa — ty alla som äro
»ateister» på allvar, äga någonting, som för dem
skall fylla religionens plats — och från statens
synpunkt är den fullkomligt värdelös.
I samhället finnes vidare en mängd människor,
för vilka eden endast utgör en tom formel, de
lättsinniga och indifferenta, för vilka sanningen icke
betyder så mycket och en ed lika litet. Gudstron
har hos dem gått i kvav utan att ens lämna en
vidskeplig fruktan för Gud efter sig. Till förpliktelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
