Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek, som han hade för vatten och klipporna och
träden och blommorna.» Eller gå till Luther, även
han en medeltida människa och ej en renässansens
lärjunge, och märk i hans utläggning av de
Jesusord, som här föreligga för oss, eller eljest, huru han
hört naturens hjärta slå och tjusats av dess
skönhet. Luther skriver: »Fåglarna sjunga finare och
älskligare lovpsalmer och ottesånger för sin herre
tidigt på morgonen, innan de äta. Ändå har ingen av
dem ett sädeskorn i förråd. De hålla ett långt skönt
tackom och lovom, och låta vår Herre Gud bära
omsorgen, även om de ha ungar. Så att, om du hör
en näktergal, hör du den ypperste predikant.»
Men båda hade gått i lära hos samme Mästare,
som i sanning haft ögon att se och öron att höra
och tunga att förtälja naturens skönhet och
mening. Jesu natursinne sammanhänger kanske med,
att han var galilé, icke jude. För Jesus är naturen
hans faders verk. Skulle då icke Fadrens barn
fördjupa sig i hans verk, lära känna dem och fritt
begagna alla deras förborgade krafter till sitt gagn,
såsom barnen i sin faders hus? Denna slutsats ur
Jesu ställning till naturen enligt bergspredikan är
närmare och naturligare än den motsatta: Naturen
är Guds verk, så rör då icke därvid, oskära henne
ej genom att bruka henne![1] Schrempf har full rätt
i sitt beklagande, att den gängse religiösa
uppfostran ej tillräckligt lär oss att se Gud i naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
