Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skada, att man i kristendomen varit rädd för
naturen, liksom om »Gud i naturen» vore hedendom, Men
därtill är icke Kristus eller den äkta kristendomen
skuld. Edward Caird kan i sin indelning av
religionerna i objektiva och subjektiva beteckna den
kristna religionen såsom den enda, i vilken de båda
äro förenade. Ty endast kristendomen känner en
Gud, »som bor både i oceanen, i solen och ljuset
och i människornas ande» (Tiele).
Vår tids naturkunskap och vårt herravälde över
naturen stå sålunda i stor skuld till kristendomen.
Härmed är oss klaven given till en rätt
uppskattning av Jesu ord: sörjen icke för morgondagen,
tjänen icke mammon, sörjen ej för kläder, föda
o. s. v. De vilja icke förbjuda eller förhindra ett
träget och troget arbete i kulturens tjänst. Vad Jesus
drabbar, är den omsorg, som gör människan till
mammons slav och ej till hans herre, den omsorg,
som tager på sig, vad endast Gud i alla kulturlägen
kan sörja för — t. ex. att lägga en aln till
livslängden — i stället för att lämna det i Guds händer.
Sådan omsorg förhindrar människans liv och arbete
såsom en tung och olidlig börda och beter sig,
såsom om Gud icke fjmnes till och vore den han är.
Frans tydde ej rätt Jesu mening, då han till Jesu
efterföljd räknade plikten att ingenting äga och
ingenting förvärva, eller då detta är omöjligt,
åtminstone ingenting utom det nödvändigaste, såsom
en av hans andliga fränder, Joachim de Flore, sade:
»Qui vere monachus est, nihil reputat esse suum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
