Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - X Sörjen icke för morgondagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillhöra den indogermanska folkstammen. Där
gives ofta åt gudar och gudinnor namnen fader och
moder. Så benämnas flere av gudarne i den indiska
religionsutvecklingens äldsta urkund Rigveda.
Ahuramazda, iranernas högste gud, kallas
flerstädes i Avesta fader.[1] Hos grekerna var Zeus »gudars
och människors fader». Romarne dyrkade Jupiter,
Diespiter, Marspiter, allt namn i vilka ordet fader,
pater, ingår. Det behöver därför ej heller vara ett
kristet lån, när våra egna förfäder kallade Odin med
det sköna namnet Allfader. Den berömde
leidenprofessorn Tiele, som i våra dagar efter vår tids
säregna art värdigt uppehåller denna högskolas
traditioner i den fria religionsforskningens historia, har
senast i de redan av oss omnämnda
Giffordföreläsningarna om religionens utveckling velat uttrycka
de indogermanska och de semitiska religionernas
olika grundkynne genom att kalla de förra
teantropiska och de senare teokratiska, emedan
indogermanerna lägga vikt vid det gudomliga i människan,
vid hennes frändskap med Gud, medan semiterna
framhålla Guds makt över naturen och
människorna. Sålunda finna vi fadersnamnet på Gud
företrädesvis hos de indogermanska folken. Dessa hava
även varit mer villiga att antaga kristendomen än
semiterna (Tiele 143). Men även i semitiska
religioner — dock icke i Israel, där hela folket är Jahves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
