Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, på nära håll sedd, är förfärande. Vi göra oss
måhända löjliga över orimligheten och
bedrägligheten i dess ständiga underverk. Nôtre Dame i
Lourdes och den heliga rocken i Trier och vad
underhungerns huvudorter allt få heta, få stånda
till svars inför förnuftets domstol, och den
underbara slöjan av mysterium och övernaturlighet
drages obarmhärtigt ifrån deras axlar. Med ett ord,
den protestantiska kritiken är gemenligen
förståndskritik, sådan som varje fritänkare och irreligiös
människa lika väl kan öva. Sådan kritik är god och
aktningsvärd och nödvändig, Luther själv har givit
den burskap, då han i den adertonde av sina 95
teser åberopade »förnuftets och Skriftens grunder»
och på riksdagen i Worms fordrade att bliva
överbevisad med den heliga Skrifts vittnesbörd eller
förnuftsgrunder.[1] En religion, som icke blott, såsom
vi hava sett, inom moralen avsätter den enkla,
prosaiska redligheten och ersätter den med allehanda
»övernaturliga» dygder och »högre» synpunkter,
utan även på det teoretiska området uppställer
allehanda konstig, om också icke i alla fall konstgjord
oförnuftighet emot det enkla, oförvillade
människoförståndet, har i och med detsamma berövat sig
själv härskareplatsen i andens värld.
Men märk väl, att det icke är någon
förståndskritik, som har gjort Luther till kyrkans
reformator, utan en religiös kritik, så lydande: »I stängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
