Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Bergspredikans värde
- XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen till Gud». Till denna religiösa kritik äger
endast den man hemul, som kan stiga fram och säga:
»Gud har gjort under med mig, jag har sett den
levande Guden, som I fördöljen och vars bild I
förvrängen. Han har i Jesus Kristus uppenbarat sig
för mig.»
Gent emot den övliga protestantiska
förståndskritiken hava verkligen fromma och upplysta
katoliker endast ett svar. »Det är sant. I protestanter
ären mycket klokare, kunnigare och upplystare än
vi. Ibland oss katoliker härskar ock mycken
bedrövlig vidskepelse, som vi beklaga. Likväl vilja vi
ej byta med eder. I haven förståndet, men vi hava
undret. I all vår skröplighet är det dock ibland oss,
som den levande Guden uppenbarar sig.»[1]
[1] För att förhandla med den äkta och ädla romerska
katolicismen i dess kärna är det sålunda heller icke nog att påvisa
jesuitmoralens samvetslösa opportunism och läran om förtjänst.
Den senare missuppfattas ofta av protestanter, och den
utomstående är benägen att skriva på dess räkning företeelser, som i det
praktiska religiösa livet äger en helt annan uppgift. Den förra,
jesuitmoralen och dess väsende, räknas av mänga katoliker såsom
deras värsta fiende. Den utredning, som skall vara religiöst
verksam i den kraftmätning mellan evangelisk och romersk
kristendom, i vilken mången själ står på spel, måste huvudsakligen röra
sig omkring dessa tvenne spörsmål: under och auktoritet. Kristi
auktoritet, icke kyrkans auktoritet. Eller, om det är fråga om
Kristi auktoritet, icke auktoriteten hos ett dött ting, den av
prästen konsakrerade hostian, som de fromme tillbedja, eller påvens,
Kristi ståthållares, auktoritet, utan auktoriteten hos den verklige,
levande Frälsaren i evangelium.
I den andra av dessa punkter, frågan om den religiösa
auktoriteten kommer spörsmålet om bikten före. Den evangeliska kyrkan
bör icke efterapa den romerska ypperliga, med oevangeliska
maktmedel: öronbikten. Det skulle vara en alltför dyrköpt makt, som
skulle vinnas genom en inrättning, som enligt sa många ädla
katolikers vittnesbörd kan bliva en skola icke blott till
osjälvständighet, oredlighet och bedräglig självbespegling, utan rent av till
sedlig depravation. Men det hör till hennes angelägna uppgifter att
i evangeliets ande och efter de anvisningar, som Luther och andra
hennes lärare, givit, skaffa en bättre tillfredsställelse åt det
religiösa behov, som skapat biktstolen, än hennes tjänare nu
gemenligen bjuda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:08:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/talos/6/0242.html
