Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guds verkan på honom. Undrets värld, det är, den
levande Gudens uppenbarelse för människosjälen,
är rik. Hava vi en gång klart fattat dess väsen, så
att vi däri icke inblanda tillfälliga element eller
uppkonstruerade motsatser, så må vi icke medels
för snäva gränser skymma för vår beundrande blick
utsikten över de mångfaldiga yttringar, som
undrets väsen kan ikläda sig. Huvudsaken är, att vi
fasthålla vid och urskilja, att det i undret är fråga
om ett verkligt, icke konstgjort och inbillat, Guds
ingripande i vårt liv.
Bönhörelsens under är icke vår egen inverkan på
oss, utan Guds verk. Denna sats är emellertid icke
oanfäktad därmed, att vi avlägsnat de särskilda,
mer eller mindre övergivna metoder, vi nu nämnt,
till att komma till underbara upplevelser. Vi måste
fullfölja granskningen ända in i det rena och höga
bönelivets helgedom. Jesu ord ställa frågan på dess
spets: »Bedjen, och eder skall varda givet». Hela den
skildring av bönhörelsen, som inledes med dessa
ord, låter oss icke vika en hårsmån från den
omstridda punkten. Bönhörelsen är ett under, ett
verkligt ingripande av Gud i vårt liv, icke till äventyrs
en uppfostran till stillhet och undergivenhet under
skickelserna, som vi utöva på oss genom att i
bönen gå in i oss själva och medels den inre energins
ansträngning lugna och samla de svallande
känslorna och det upproriska hjärtat. Så långt som
till att tillerkänna bönen en välgörande
inverkan såsom sinnets inre samling, torde väl ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
