Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exegetisk blunder. Utan den ensidiga, halvt
omedvetna intellektualism, varpå vi anfört ett eklatant
exempel, har gjort stor skada i den lutherska
kyrkan och mångenstädes avkortat hennes arbete i
Jesu efterföljd på ett sätt, som det nu hör till
hennes angelägnaste livsbehov att rätta och ifylla.
Därom vidare i mitt föredrag å den rel.-vetenskapliga
kongressen i Stockholm: »Religionen och den
sociala utvecklingen», 1897.
Av Jesu svar till Johannes Döparens utsände
(Matt. 11: 4—6), framgår med all önskvärd
tydlighet, att hans kärleksfulla kraftgärningar och hans
förkunnelse av det goda budskapet voro de två
jämbördiga beståndsdelarne i hans Messiaskall. Man
kan icke avskära kraftgärningarna från Jesu verk
utan att stympa evangelium. En snäv, rationalistisk
föreställning om vad som är möjlighet och
omöjlighet duger icke för den som vill tolka evangelierna.[1]
Men den evangeliska berättelsen och Jesu egna
ord avlägga det otvetydigaste vittnesbörd om, att
dessa Jesu egna undergärningar icke i och för sig
voro bevisande ens för dem, som sågo dem. Där
icke tron redan finnes på grund av den gudomliga
upplysningen, på grund av ordets vittnesbörd, som
vänder sig till samvetet, kunna icke ens de
underbaraste tilldragelser väcka tro. »Höra de icke Mose
och profeterna, skola de icke heller tro, om någon
av de döda uppstode» (Luk. 16: 31). Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
