Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnos, som icke trodde på Jesus trots de tecken, han
gjorde inför dem (Joh. 12: 37). Fariseerna tolkade
hans kraftgärningar såsom djävulens verk, och
detta änskönt liknande under icke voro obekanta
ibland dem och eljest av dem hänfördes till
gudomlig hjälp (Matt. 12: 24, 27). Frestelsen till att göra
tecken från en integrerande beståndsdel i det nya
Messiasskap, han i lydnad för sin himmelske Fader
utförde, till en tillfredsställelse för sinnlig
undertörst och nyfikenhet hos åskådarne och till en
självtagen självhävdelse för sig själv, övervann
Jesus i alla lägen (Matt. 4: 4,16: 1, 4, Mark. 8: 11 ff.).
I denna trohet låg betingelsen för Jesu bönhörelse.
Han måste själv finna sig i, att hans messianska
kraftgärningar voro under i egentlig, religiös
mening, d. v. s. Guds ingripande till svar på sin Sons
böner, endast för dem, som hade någon tro på
honom. Det var med undergärningarna liksom med
predikan om himmelriket. Jesus gav en text, som
tyddes på olika sätt. Saliga de ögon, som sågo, och
de öron, som hörde (Matt. 13: 16). Endast de hörde
i hans ord himmelrikets hemlighet (Matt. 13: 11)
och sågo i hans verk hans egen persons gudomliga
kallelse (Joh. 6: 32 ff.). För de andra förblev
sakens kärna fördold (Matt. 13: 11). På sin höjd
bragte dem Jesu under en sinnlig tillfredsställelse
(Joh. 6: 26).
Detsamma gäller, såsom vi redan framhållit, alla
under. Icke ens det under, det Guds ingripande, var
förutan kyrkans historia efter Jesu död svävar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
