Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - XI Bedjen och eder skall varda givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsalltet efter sin allvisa plan, kan taga
hänsyn till våra böner och på särskilt sätt ingripa i vårt
liv? Neddrages icke gudsbegreppet på detta sätt
under varje högre religions och enkannerligen
under kristendomens nivå? Blir icke en sådan bön en
ovärdig vidskepelse?[1] Vi kunna till svar på dylika
invändningar icke hänvisa till Guds suveräna
godtycke, ett svar, som tillfredsställt till och med en
och annan kristen teologisk riktning, icke endast
den naiva antropomorfismen inom och utom
kristendomen och en viss lika självgod som lättvunnen
vishet, som, »då den icke kan komma fram på
vetenskapens och kunskapernas och tänkandets
smala väg, slår över och blir absolut väckt och
makalöst snillrik.»[2] Ett så lågt gudsbegrepp skulle
sakna bifall även hos jämförelsevis lägre stående
kulter hos hedniska folk. I den mån, vi lära närmare
känna de ociviliserade folkens religiösa
föreställningar, överraskas vi av att redan hos dem finna
en stark känsla av regelmässigheten i Guds
handlande.
Ett ypperligt praktiskt bevis för bönelivets
lagbundenhet är det faktum, att det är möjligt och
ofta förmånligt att för den personligaste bön
använda gamla ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
