Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Pröfva, innan du dömer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan häpnad se sig räknad som anhängare af en åsikt,
hvilken gjorde sådana personager till hans
meningsfränder?
Huru olyckliga tyckes det icke å andra sidan, att
de måste vara, som endast låtsa sig hylla dylika
åsikter och som undertrycka sitt bättre jag blott för att
få visa sig så duktiga som möjligt! Om de i sitt
innersta hjärtas djup sörja öfver otillräckligheten af sina
kunskaper, hvarför skulle de väl dölja detta? Ett
ärligt erkännande däraf vore ju ingen skam? Skam är
blott det att icke alls hafva någon skam i sig.
Ingenting kan förråda en högre grad af förslappning än att
icke förmå inse det olyckliga hos en människa utan
tro på Gud. Ingenting röjer ett hjärtas dåliga
beskaffenhet så mycket som det att icke önska, att de eviga
löftena verkligen måtte vara sanna. Ingenting är så
fegt som att spela tapper gent emot Gud. Slika
bragder må man då åtminstone öfverlåta åt naturer, som
äro så fördärfvade, att de verkligen kunna vara i stånd
till dem. Må man åtminstone vara hederlig, om man
också icke förmår att vara kristen! Och må man i
alla händelser medgifva, att det icke ges mer än två
slags människor, som äro värda att kallas förnuftiga:
sådana som af hela sitt hjärta älska Gud, därför att
de känna honom, och sådana som af hela sitt hjärta
söka Gud, därför att de ännu icke lärt känna honom.
Människor åter, som hvarken känna eller söka
Gud, visa därmed så liten omsorg om sig själfva, att
de icke äro värda andras omsorg om dem. Och det
fordras verkligen att vara djupt genomträngd af
kärleken i den religion de förakta för att icke själf med
förakt öfverlämna dem åt deras dåraktighet. Men
emedan just denna samma religion ålägger oss att, så
länge vi ännu finnas till här i lifvet, alltid betrakta
dem såsom medbröder i nåden, hvilka måhända icke
blott kunna snarligen omvändas, utan måhända äfven
komma till en tro, som är vida starkare än vår egen,
under det att vi själfva å vår sida lätteligen kunna
råka i samma förblindelse som de; så är det vår plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
