Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Pröfva, innan du dömer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska sundt omdöme om förhållandena och ganska väl
inse, att enda vägen till framgång i lifvet är att
förskaffa sig anseende af att vara redbar, pålitlig,
skarpsinnig och i stånd att kunna gagna sina vänner. Och
detta naturligtvis därför, att man icke sätter värde på
andra personer än sådana, som kunna vara en till
nytta. Men hvilken fördel för oss kan det väl ligga
i att höra en person säga, att han nu afskuddat sig
oket, att han icke tror, att det finns en Gud, som
känner till hans förhållanden, samt att han anser sig
fullkomligt för sin egen herre och icke tänker aflägga
räkenskap för någon annan än sig själf? Inbillar han
sig med sådant bringa någon att hysa fullt förtroende
till honom? Tror han sig väl på detta sätt kunna
göra oss förvissade, att vi hos honom skola finna råd,
hjälp och tröst i våra sorger och bekymmer? Menar
man sig bereda oss ett nöje med att tillkännagifva,
att man anser vår själ endast för en smula luft eller
gas — och detta yttradt till och med i en ton af
tillfredsställelse och öfverlägsenhet? Borde, om så
förhölle sig, den saken väl framställas med uttryck af
glädje? Borde den icke tvärtom betraktas som en
förfärlig olycka, som det sorgligaste af allt sorgligt?
Om sådana människor allvarligt tänkte efter, skulle
de snart nog inse, att deras beteende är så dåraktigt
och oförnuftigt, så stridande mot all djupsinnighet och
den högre bildningsgrad de ge sig min af att stå på,
att ingenting kan göra en person så motbjudande,
ingenting så uppenbart förråda hans kortsynthet och
enfald som just ett dylikt tillvägagående. Också skola
de tvifvelsutan, om de uppfostrades att redogöra för
sina åsikter och för orsakerna till sina religiösa
tvifvelsmål, framkomma med sådana betydelselösheter och
plattheter, att de snarare skola öfvertyga oss om
motsatsen — såsom också vid ett tillfälle någon till en
dylik person lär hafva yttrat: »Fortsätter ni att
resonnera på det där sättet, så slutar ni sannerligen med
att göra mig till en kristen». Och den som fällde
yttrandet hade fullkomligt rätt. Ty hvem skulle väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
