Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tron förnuftigare än otron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi äro följaktligen i stånd att inse och uppvisa,
både att ett ändligt kroppsligt finnes till och hvad
detta är, alldenstund vi själfva både äro ändlige och
hafva utsträckning liksom detta. Äfven så äro vi i
stånd att inse, att ett oändligt kroppsligt finnes, ehuru
icke hvad detta till sitt begrepp egentligen är; ty det
har väl utsträckning, men är icke ändligt, icke
begränsadt såsom vi. Beträffande Gud däremot kunna
vi icke begreppsmässigt inse och uppvisa, hvarken att
han finnes till eller hvad han i sin fulla sanning är,
emedan han hvarken har utsträckning eller begränsning.
Men i och genom tron komma vi till visshet om
hans tillvaro, i och genom hans verk, hans
uppenbarelser, få vi en föreställning om hans väsen, om
hvad han i sanning är.
Låtom oss nu emellertid endast hålla oss till det
naturliga (det sinnliga) förståndet!
Om en Gud finnes, så är det för oss dock
alldeles omöjligt att fatta honom, då han ju såsom både
odelad och obegränsad icke kan stå i någon
förvantskap med oss. Vi äro följaktligen ur stånd att
afgöra, vare sig om han finnes till, eller hvad han är.
Men om så förhåller sig, hvem vågar väl då åtaga sig
att besvara frågan? Åtminstone icke vi människor,
som ju icke kunna hafva någon delaktighet i honom.
Hvem har väl då rätt att förebrå de kristna för att
de icke kunna begreppsmässigt bevisa sanningen af sin
tro, sin religion? De förklara ju själfva, att den för
det naturliga förståndet är en obegriplighet. Och ändå
klagar man öfver att de icke uppställa bevis för den
samma! Gjorde de detta, skulle de ju icke vara
konsekventa. Det är just genom att icke uppställa några
bevis som de ådagalägga, att de icke äro i saknad af
förstånd.
Må så vara! invänder man. Detta ursäktar ju
dock endast dem, som framställa trosläran sålunda?
Men det ursäktar ju därför icke dem, som antaga, som
gå in på den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
