Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Motsägelserna i vår natur samt arfsyndens verklighet bestyrka kristendomens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
visa, att vi äro omtöcknade af ett mörker, som hindrar
oss att känna och ålska honom, och att således, när vår
plikt ålägger oss att älska Gud, men våra begärelser
hindra oss därifrån, vi äro uppfyllda af idel
orättfärdighet. Den bör förklara oss orsaken till detta vårt motstånd,
denna vår gensträfvighet mot både Gud och vårt eget väl.
Och den bör icke allenast visa oss botemedlen mot
detta onda, utan äfven sättet, huru vi skola erhålla
dessa botemedel. — Undersök alla världens religioner
och se efter, om någon enda utom den kristna
härutinnan uppfyller hvad som erfordras!
Eller tillfredsställer härvid kanske den filosofi,
som för vinnandet af lycksalighet endast kan hänvisa
till de resurser, som finnas inom oss själfva? Är väl
det goda, som genom dessa ernås, det högsta? Har
denna åsikt funnit läkemedlet mot allt ondt, hvaraf vi
lida? Är det att bota människan för hennes högmod
att ställa henne i jämbredd med Gud? — Och sådana,
som i människan se endast ett djur, eller som, likt
muhammedanen, sätta allt vårt goda i lekamliga
njutningar, till och med beträffande det tillkommande
lifvet — kunna de månntro ge oss kraft att tygla våra
lidelser? »Lyften edra blickar till Gud», säger den
förra åsikten. »Sen på honom, med hvilken I ären
besläktade, på honom, som skapat eder för att af eder
tillbedjasti I kunnen hvar och en göra eder till hans
like. Visheten skall lära eder detta, om I lyssnen till
hennes röst.» — ’Sänken’, säga de andre, ’sänken edra
blickar mot jorden! Fort som ett gräs, som ett
blomster förvissnen I. Till djuren — sällen eder till dju-
ren! Till dem hören I.
Hvad är då människans egentliga mål? Skall
hon söka blifva lik Gud eller lik djuren? Hvilken
omätlig skillnad4i Men hvad, hvad är då vårt lifs
uppgift? — Hvem är det, som af allt detta icke inser, att
människan verkligen förirrat sig, verkligen kommit
bort ifrån sin ursprungliga ståndpunkt samt att hon
oroligt söker, men icke mer kan återfinna denna? Och
hvem är det väl, som kan återföra henne dit? De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
