Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Motsägelserna i vår natur samt arfsyndens verklighet bestyrka kristendomens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
allena kan lära eder, hurudana I ären. Men I ären
nu mera icke sådana, som I en gång utgingen ur min
hand. Jag skapade människan helig och oskyldig.
Jag gaf henne en ande full af ljus och klarhet. Jag
uppenbarade för henne min makt och mina under,
och hennes öga kunde se Guds härlighet. Hon befann
sig icke då i ett blindhetens mörker, kände icke då
till något lidande, visste icke af någon död. Men hon
höll sig icke kvar i detta tillstånd, utan lät förleda
sig till högmod. Hon ville göra sig till sin egen
medelpunkt samt göra sig oberoende af min hjälp. Hon
upphörde att lyda mig och sökte ställa sig som min
like, under åtrå att finna lyckan hos sig själf. Och
därför öfverlämnade jag henne åt sig själf. Hennes
herravälde öfver naturkrafterna upphörde, och dessa
blefvo hennes fiender. Hon öfvergick till ett tillstånd
af djuriskhet och aflägsnade sig från mig så långt,
att hon nu knappt äger kvar en dunkel aning om sin
Skapare Till den grad hafva hennes lifsyttringar
blifvit förslöade eller fördärfvade. Icke styrda af
förnuftet och ofta herrar öfver det samma, hafva de
sinnliga begären gjort henne njutningslysten. Tingen hafva
blifvit henne antingen till en plåga eller till en frestelse.
De härska öfver henne antingen genom att kufva
henne med våld eller genom att tjusa henne med
sitt skimmer ... något som är ännu farligare och
grymmare.
Sådana äro människorna nu mera. Väl hafva de
ännu kvar en hemlig längtan efter sällheten i deras
första tillstånd, men de hafva så djupt nedsjunkit i
sina förvillelsers elände, att dessa hos dem nu blifvit
deras andra natur.
I detta förhållande är orsaken att söka till de
många motsägelser, som tyckas människorna så
oförklarliga och som gifvit anledning till så olika
meningar. — Men låtom oss nu äfven gifva akt på alla de
ädla och upphöjda rörelser i människohjärtat, dem
intet elände, intet lidande förmår undertrycka; och
låtom oss undersöka, om icke grunden till dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
