Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Motsägelserna i vår natur samt arfsyndens verklighet bestyrka kristendomens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
måste ligga i en alldeles olikartad natur hos
människan.
LI.
Hur besynnerligt i alla fall, att just det
mysterium, som för människotanken är minst åtkomligt,
nämligen syndens fortplantning, arfsynden, skall vara
något, utan hänsyn till hvilket vi omöjligen kunna
hafva någon verklig själfkännedom! Ty medgifvas
måste, att någonting för tanken mera stötande
svårligen kan finnas än påståendet, att den första
människans synd skulle gjort äfven dem brottsliga, som
befinna sig på ett sådant afstånd från denna urkälla,
att de icke alls synas kunna vara delaktiga i detta
brott. En sådan fortplantning förefaller oss icke blott
omöjlig, utan äfven ytterst orättvis. Ty kan det väl
finnas någonting mot vår rättskänsla mer stridande än
att fördöma ett viljelöst barn för en synd, i hvilket
det så mycket mindre tyckes kunnat hafva någon del,
som denna synd begåtts tusentals år före dess inträde
i lifvet?
Nej, i sanning, ingenting kan till den grad stöta
oss som denna lära. Och likväl äro vi utan detta,
det gåtlikaste af alla mysterier, en fullkomlig gåta
för oss själfva. Vår beskaffenhet, vårt tillstånd är
liksom en knut, hvars innersta trådar sammanslingra sig
i detta mörka djup. Ock utan detta mysterium är
därför människans tillstånd ännu mindre förklarligt än
detta mysterium själf.
Arfsynden är för människoförståndet en dårskap.
Men den utgifves ju heller icke för något annat? Och
man har ingen rätt att kalla läran om den samma
orimlig, efter som det aldrig påståtts, att arfsynden
skulle af människoförstånd kunna förklaras och
bevisas. Denna dårskap är dock djupsinnigare än all
mänsklig vishet. Det dåraktiga från Gud är
visare än människorna, säger apostelen Paulus
(1 Kor. 1: 25). Ty förnekas arfsynden, huru vill man
väl då förklara människans närvarande beskaffenhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
