Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Motsägelserna i vår natur samt arfsyndens verklighet bestyrka kristendomens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att vi människor icke skulle kunna stå i någon
gemenskap med Gud, är en åsikt, till hvilken man
kommer genom att endast blicka på vår
ofullkomlighet. Men om man gåör detta med verkligt allvar, så
bör man också fullfölja denna tanke och erkänna, att
denna ofullkomlighet i själfva verket är så stor, att vi
af oss själfva äro alldeles oförmögna att afgöra,
huruvida icke Guds barmhärtighet kan göra oss skickliga
till en sådan gemenskap. Ty jag undrar just, hvem
som åt denna, enligt eget erkännande, så ofullkomliga,
så obetydliga varelse gifvit rätt att döma om måttet
på Guds barmhärtighet och efter sina föreställningar
utstaka gränserna för den samma. Huru skulle den,
som icke ens vet, hvad han själf är, kunna veta hvad
Gud är? Men ehuru denna varelse redan vid tanken
på sin egen beskaffenhet bringas i förvirring,
dristar han sig likväl påstå, att Gud icke skulle kunna
göra honom skicklig att tråda i gemenskap med
honom!
Jag skulle emellertid vilja fråga honom: »Fordrar
då Gud af dig någonting annat än att du skall lära
känna och älska honom? Och huru kan du väl
föreställa dig, att Gud icke skulle kunna sätta dig i stånd
att både känna och älska honom, då du af naturen
ju blifvit utrustad med förmåga både till kunskap och
kärlek? Du måste dock medgifva, att du åtminstone
känner, att du själf är till och kan älska en sak? Om
du då i dunklet omkring dig likväl kan urskilja och
lära känna åtskilligt, och om du bland de jordiska
tingen kan finna ett föremål för din kärlek, hvarför
skulle du då icke, i fall Gud sänder dig några strålar
ifrån sitt väsen, vara i stånd att så mycket lära känna
och älska honom, att han skulle värdigas träda i
förbindelse med dig?»
Ifrågavarande åsikter röja onekligen ett mycket
stort högmod, om de ock vid första anblicken tyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
