Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. När förstånd ej mer förslår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3311
tN
I olika trakter af jorden och under alla tider
möter mig en hel mängd af gudaläror. Men ingen enda
af dem är i besittning af vare sig en sådan moral
eller sådana bevis, som skulle kunna tillfredsställa mig.
Muhammeds, Kinas, de gamle romarnes och
egyptiernas läror skulle jag hafva förkastat endast af det
skälet, att, emedan ingen af dem bär sanningens prägel
eller förmår bibringa en verklig öfvertygelse, mitt
förnuft känner sig lika litet draget till den ena som till
den andra. Men när jag sålunda betraktar denna
växlande och underliga mängd af seder och trosläror i
olika tider och trakter, upptäcker jag i en vrå af
världen ett egendomligt folk, afskildt från alla andra, och
hvars historia går flera århundraden längre tillbaka
än någon af de äldsta vi känna. Jag finner, att detta
folk, som från en enda person uppväxt till en ganska
stor talrikhet, tillbeder en enda Gud och vandrar efter
en lag, som det säger sig hafva emottagit af hans
hand. De påstå, att de äro de enda i världen, för
hvilka Gud uppenbarat sina hemligheter, att alla
människor äro fördärfvade och föremål för Guds misshag,
att alla andra folk än de äro öfverlämnade åt sina
egna krafter och sitt eget förstånd samt att häri
grunden är att söka till de stora förvillelser och ständiga
växlingar, som hos dessa uppstå i afseende på seder
och religionsföreställningar, under det att de å sin sida
alltid lika orubbligt hålla fast vid sin lära, sin lag.
Men de säga ock, att Gud icke för alltid skall lämna
de öfriga folken i detta mörker, utan att en frälsare
för alla skall komma, samt att de hafva till sin
uppgift i världen att bebåda dennes ankomst och att de
blifvit särskildt fostrade till att vara hans vägröjare,
hans härolder, som skola uppmana alla folk att förena
sig med dem i förbidandet af denne frälsare.
Anträffandet af detta folk väcker min förvåning,
och af flera märkvärdiga och egendomliga förhållanden
hos detsamma synes det mig förtjäna en särskild
uppmärksamhet.
Det är ett folk, som utgöres af en enda släkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
