Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Strödda tankar rörande religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
skorna. De insågo icke, att de själfva voro
fördärfvade. Om de känt sig uppfyllda af åstundan att
älska och tillbedja Gud samt hade däri satt sin
högsta glädje, så skulle de haft rätt att anse sig själfva
vara goda. Men om de märkt, att detta bar dem emot,
och att de ej hade någon annan sträfvan än att vinna
människors beundran, samt att hela deras storhet och
skicklighet bestod i att förmå människorna att frivilligt
ägna dem sin hyllning, då måste jag säga, att hela
deras storhet endast var en storhet af skrymteri. De
hade ju lärt känna Gud, men fordrade icke, att
människorna skulle älska honom, och endast honom, utan
de gjorde för sin egen räkning och såsom sin personliga
egendom anspråk på kärlek och beundran. De ville
göra sig själfva till medelpunkt och föremål för
människornas själfvalda lycksalighet.
LX.
Det är sant, att det i början kostar möda och
ansträngning att vandra på fromhetens väg. Men
den smärta vi därvid känna kommer icke af den
hos oss uppspirande fromheten, utan af
ogudaktigheten, ssom ännu sitter kvar i oss. Om icke våra
sinnen satte sig emot botgörelsen, och vårt
syndafördärf mot Guds helighet, skulle vi komma framåt
utan hinder. Svårigheterna förefinnas blott i den mån,
som den hos oss medfödda onda böjelsen gör motstånd
mot nåden. Vårt hjärta slites mellan dessa två
hvarandra motsatta makter. Men det vore en stor orättvisa
att för dessa svårigheter vilja anklaga Gud, som drager
oss till sig, i stället för att söka orsaken till dem inom
oss själfva och i världen, som vill hålla oss tillbaka
ifrån Gud. Det är härmed samma förhållande som
med ett barn, hvars moder vill rycka det ur
röfvarhänder, och hvilket, midt i den smärta det erfar, måste
uppfyllas af innerlig tacksamhet för den kärleksfulla
våldsamhet, som till dess befriande är nödvändig.
Vrede och afsky måste barnet däremot känna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
