Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Strödda tankar rörande religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
den organism, i hvilken man själf är en lem. Det
hela finnes i lemmen. Den ene är i den andre, såsom
det förhåller sig med de tre personerna i gudomen.
Man bör ej älska någon annan än Gud, ej hata
någon annan än sig själf.
Om foten aldrig hade vetat, att han tillhörde
en kropp, eller att det funnes en kropp, som han
berodde af; om han icke känt till eller älskat något
annat än sig själf, men sedan på något sätt finge veta,
att han tillhörde en kropp, hvars undersåte han vore
— huru skulle han då icke ångra sig och sörja öfver
sitt förflutna lif, när han insåge, att han icke gagnat
den kropp, som ingjutit lifvet i honom och som hade
kunnat tillintetgöra honom genom att skilja honom
ifrån sig och kasta bort honom, på samma sätt som
foten själf för sin del sökt att afsöndra sig från
kroppen! Huru skulle han icke hafva tiggt och bedt att
få stanna kvar, och huru undergifvet skulle han icke
därefter låtit behärska sig af den vilja, som styrde
hela kroppen! Ja, skulle han då icke till och med,
om sådant nödvändigt erfordrats, velat underkasta sig
att afskiljas från kroppen och afstå från sin egenskap
att vara en lem i densamma? Ty det bör så vara,
att hvarje lem är villig att förgås för att rädda hela
kroppen, som ju tillika är medelpunkten för hela den
ifrågavarande lifskretsen och för hvilkens skull
lemmarna någonsin kommit till.
För att lemmarna skola vara lyckliga, måste de
hafva en vilja, som de ställa till kroppens tjänst.
Begär och tvång äro motiven till alla rent
mänskliga handlingar: begäret åstadkommer de frivilliga
handlingarna, tvånget de ofrivilliga.
LIX.
Platonikerna, ja, till och med Epiktet och hans
lärjungar ansågo visserligen, att Gud allena vore värd
kärlek och beundran, men likväl fordrade de, att de
själfva skulle blifva älskade och beundrade af månni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
