Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Strödda tankar rörande religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
XC.
ICcke det ljufva här i världen, utan det bittra
har kommit på den sant kristnes lott. Han älskar
sin nästa, och däri inbegriper han äfven sina fiender,
till och med Guds.
XCI.
Tron är en gåfva af Gud. Därmed säga vi dock
ej, att den är en gåfva, som erhålles medelst
förståndsreflexion. Andra religioner säga icke så om sin tro.
De hafva tvärtom endast anvisat förståndsreflexion
såsom vägen till öfvertygelse — dit denna väg dock
aldrig förde.
XCII.
Gud har betjänat sig af judarnas själfviskhet för
att låta dem själfva tjäna till beredande af väg för
Kristus.
XCIII.
Abraham behöll ingenting för sin egen räkning,
utan blott för sina tjänares. På samma sätt behåller
den rättfärdige ingenting för sig själf af världen och
dess bifall, utan ägnar allt åt det höga föremålet för
sina begär, öfver hvilka han är herre, och till hvar och
en af hvilka han säger: Gå, eller kom! Såsom det heter:
Ditt begär vare dig underdånigtl!l
Behärskade begär blifva till dygder. Gud själf talar om
sin girighet, sin afund, sin vrede. Och dessa begär
äro dygder likaväl som mildhet, tålamod och
ståndaktighet, hvilka ju också äro begär. Vi skola
betjäna oss af dem såsom af våra slafvar och, på samma
gång vi gifva de goda af dem näring, afhålla vår själ
från all beröring med de onda. Ty när de onda
begären få herraväldet, blifva de laster, och då är
det de, som gifva själen del af sin föda; själen
mottager då denna föda och blir förgiftad af den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
