Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Människans upphöjdhet öfver naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
föreställa mig en människa utan förnuft. En sådan
varelse vore ju blott en sten eller ett oskäligt djur.
Det, är alltså förnuftet, som är det särskildt
utmärkande för människan och utan hvilket man ej kan
föreställa sig henne.
Hvad är det hos oss som förnimmer t. ex. glädje?
Är det handen? Är det armen? Är det köttet? Är det
blodet? Det är ju tydligt, att det måste vara något
immateriellt.
X.
Det är icke ur rymden jag ämnar söka bevis för
mitt väsens höghet, men väl i mitt förnufts
beskaffenhet.
Med sin omätliga rymd omfattar mig världsalltet
och slukar mig som ett försvinnande stoftgrand. Med
mitt förnimmande, mitt tänkande fattar åter jag
världsalltet. .
XI.
Människan är blott ett svagt rör, ett det
bråckligaste föremål i naturen, men hon är ett sådant, som
har medvetande, som tänker. Hela världsalltet
behöfver visst icke väpna sig för att bryta detta rör.
En liten fläkt, en vattendroppe kan därtill vara nog.
Men om också hvad som helst i naturen förmår krossa
och döda människan, så är hon ändå alltid
någonting högre än det, som dödar henne, emedan hon är
medveten, hvaremot naturen ingenting alls vet om det
företräde den i sin yttre makt har framför människan.
Allt vårt företräde ligger således i vårt
medvetande, vårt förnuft. Det är också på det området vi
skola söka att lyfta oss, och icke i rummet eller i
tiden, där våra resurser alls icke förslå. Låtom oss
därför arbeta på att utveckla vårt förnuft. Detta är
sedelärans grundval.
12. — Pagscal, Tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
