Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Människans inbilskhet och egenkärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
af den sak han försvarar än eljest; och hans säkra
uppträdande inverkar öfvertygande på domaren, som
låter narra sig af detta sken. Hur löjligt är icke vårt
omdöme, hur drifves det icke af vinden än hit, än dit!
Jag vill icke försöka att skildra alla
inhbillningens yttringar. Jag skulle då få att genomgå alla
människans handlingar, hvilka nästan utan undantag
stå under inbillningens inflytande. Ty förståndet har
nödgats gifva vika, och det mest upplysta utgifver som
sina grundsatser hugskott, hvilka inbillningen öfverallt
vetat att införa.
Inbillningen behärskar allting. Hon bestämmer
öfver hvad som är skönt, öfver hvad som är rätt och
hvad som är lycka, ja, öfverallt hvad hela denna
världen äger.
Sådana äro verkningarna af denna bedrägliga
förmåga, som tyckes oss gifven enkom för att föra oss
på villovägar. Dock, in på villovägar leda oss äfven
många andra saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
