Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Ovissheten i det mänskliga vetandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
verk, ty dessa betvinga naturen. Stundom händer det
likväl, att naturen blir den segrande och drifver en
person till hvad han har anlag för, oberoende af
omständigheterna, antingen dessa nu äro gynnsamma
eller icke.
VII.
Vi lefva aldrig i det närvarande. Vi gripa in i
framtiden, liksom om den dröjde för länge och liksom
för att påskynda dess fart, eller ock söka vi att kalla
tillbaka det förflutna, som försvunnit alldeles för
hastigt. Så okloka äro vi, att vi irra omkring i
tidrymder, som icke tillhöra oss, och icke tänka på den
enda punkt, som verkligen är vår. Och så dåraktiga
äro vi å andra sidan, att vi blott rikta vår håg till
tider, som ej längre finnas till, men låta den enda,
som är närvarande, förflyta obeaktad. Det närvarande
är nämligen vanligtvis bittert för oss. Vi undvika att
se därpå, emedan det förorsakar oss smärta; och om
det är angenämt, lida vi af att se det gå sin kos.
Vi försöka göra det drägligt genom tanken på det
tillkommande, och vi bestämma på förhand öfver ting,
som ligga utom kretsen för vår makt och tillhöra en
tid, som vi ingalunda hafva någon visshet om att få
upplefva.
Om hvar och en granskar sina tankar, så skall
han finna, att dessa alltjämt syssla med det förflutna
eller det tillkommande. Nästan aldrig tänka vi på
det närvarande, och om vi göra det, så sker det endast
för att däri finna ledning för framtidens ordnande.
Det närvarande är aldrig vårt verkliga mål. Det
förflutna och det närvarande äro medlen, framtiden
allena är målet. På det sättet lefva vi egentligen icke,
utan hoppas att få lefva. Och därigenom att vi
beständigt sträfva att blifva lyckliga, blifva vi detta heller
aldrig — därest vi icke eftersträfva en annan sällhet
än den, som står oss till buds i detta lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
